måndag 20 augusti 2012

Kumihimo och hjärnsläpp

Jag och min högerarm har semester nu men tydligen så har min hjärna också tagit semester. För att vila högerarmen från stickning och virkning så gör jag lite annat. Jag hade ett kumihimoarbete liggande sen ett bra  tag tillbaka. Jag hade börjat på det och sen tagit loss det från kumihimoplattan för att mitt äldsta barnbarn E skulle få göra armband i kumihimo och nu tänkte jag göra det färdigt. (För den som inte vet så är kumihimo ett japanskt sätt att fläta snoddar.) Jag hade märkt upp alla band så jag visste hur jag skulle sätta fast dom på plattan och var jag skulle börja. Det skulle bli ett armband med pärlor inflätade men jag tyckte det var lite konstigt att jag inte hade flätat in några pärlor än och dessutom hade jag kommit för långt för att börja fläta in några så jag tog bort dom pärlor jag hade trätt upp på banden och gjorde ett enkelt armband. Under tiden jag höll på så kom jag på att armbandet jag tänkte på var färdigt och jag hade tänkt göra ett matchande halsband men av det blev det inget. Så kan det gå när hjärnan tar semester.

Så här blev armbandet:
Jag har flätat det av guldfärgat 6 mm organzaband och när det var klart trädde jag på en glaspärla som har en metallhylsa genom mitthålet. Dessutom använde jag 2 st avslutningshylsor som man klämmer fast, 1 st karbinlås med motring och 1 st 4 mm ringögla.

Det är ungefär ett år sen som min dotter Mia köpte kumihimoplattor på Slöjd-detaljer (vad tiden går fort!). Med plattorna fanns det instruktioner. Här kan du se hur man gör en kumihimosnodd.

Så här ser armbandet med inflätade pärlor ut:
Här kan du se hur man gör kumihimo med inflätade pärlor. Jag använde 4 mm rocaillespärlor.

Och så här blev lilla E.s armband:
Det vänstra är flätat som en spiral av garn i två färger. Det högra är i basflätning flätat av satinsnöre i 4 färger från Stoff & Stil. Det var lite för tjockt för kumihimo så farmor fick problem med avslutningen men det gick.


Det var i september förra året som lilla E gjorde sina armband. Då var hon 8 år. Jag trodde faktiskt inte att det var så länge sen. Så det här kan man verkligen kalla för ett UFO. Nästa gång kanske jag borde skriva en lapp om vad jag håller på med så UFO  bara står för unfinished object och inte unidentified också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar